Förändring i kost, nackdelar med viktnedgång.

Vet ni vad det jobbiga är?

Jag vet att jag aldrig har varit menad att vara en kraftig tjej. Det har aldrig varit "jag" som tjock men ändå känns det konstigt att inte vara det, de är det enda jag vet. Jag har inte vant mig vid den kropp jag idag och varje gång jag går förbi spegeln blir jag lite smått chockad. Det är läskigt och nytt.

Det är så sjukt jobbigt att ändra sin kost, jobbigare än man tror om man inte varit drabbad själv. Man får en störning till mat och har absolut inte den slappa inställningen till pizza eller billys pan pizza längre, även om man ska kunna ha det i lagom mängd. Ingenting är farligt i lagom mängd och någon gång då och då.

Ändå drabbas man av direkta störningstankar som man direkt får skjuta iväg. Det tar år att bli av med och inte för att jag har någon ätstörning för jag äter sakerna ändå men det är jobbigt att äta onyttigt när man en gång blivit tjock pågrund av det. Det är fan det.

Allt oftare nu för tiden önskar jag att jag aldrig varit tjock och att jag aldrig då behövt gå igenom en såhär pass stor förändring. Alla människors blickar och frågor börjar bli jobbiga och jag visste att det skulle bli reaktioner men, det är MIN förändring. Det börjar bli uttjatat och jag orkar inte förklara och jag orkar inte alltid tänka på vad jag äter. Rädslan att bli tjock igen trots att jag vet att jag inte blir det finns den där bara för att jag har bantat och sånt sitter i.

"vad fin du blivit" hörde jag senast för några dagar sedan. "Tack" svarar jag med ett stort leende på läpparna. Det sjuka är att det är rätt hemskt att säga en sådan sak egentligen även om personen bara menar väl, att allting handlar om utseende och jag har gjort detta är utseendets skull. Att jag innan inte var såhär fin bara för jag var några kilo mer Anna. Jag är fortfarande samma Anna, samma gamla Anna med ett annat yttre men lika smart om inte smartare. När får man komplimanger för de man presterat egentligen rent psykiskt?

Samtidigt som jag förespråkar för att ändra sin livsstil om man är överviktig eller begränsas av sin tyngd ser jag dock många nackdelar med det. DET ÄR OCH KOMMER FÖRALLTID VARA JOBBIGT att möta folks blickar och kommentarer om förändringen, deras komplimanger man aldrig fått tidigare, rädslan att bli stor igen, inte känna igen sig själv i spegeln, längtan efter att gå ner mer trots mycket förlorad vikt, fixering, matstörning. Det krävs en hel del mod för att ta sig igenom en sådan förändring och jag var helt ensam.

Det jobbigaste var i början när jag berättat för familjen att jag skulle ta tag i detta en gång för alla och förändra mitt liv. Och då fortsatte mamma att köpa hem godis, kakor, saft, läsk och glass. Jag säger inte att familjen måste sluta helt med godsakerna och detoxa helt utan jag tycker bara att en för alla. Att de kunde hjälpt mig på vägen och framförallt föreslagit en sundare kost för att stödja mig, men icke. Det var istället jag som blev idiotförklarad för jag ställde frågan varför mamma handlade hem onyttigt när jag hade slutat med det….


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0