Difference
16 Januari
utsida
Förändring i kost, nackdelar med viktnedgång.
Jag vet att jag aldrig har varit menad att vara en kraftig tjej. Det har aldrig varit "jag" som tjock men ändå känns det konstigt att inte vara det, de är det enda jag vet. Jag har inte vant mig vid den kropp jag idag och varje gång jag går förbi spegeln blir jag lite smått chockad. Det är läskigt och nytt.
Det är så sjukt jobbigt att ändra sin kost, jobbigare än man tror om man inte varit drabbad själv. Man får en störning till mat och har absolut inte den slappa inställningen till pizza eller billys pan pizza längre, även om man ska kunna ha det i lagom mängd. Ingenting är farligt i lagom mängd och någon gång då och då.
Ändå drabbas man av direkta störningstankar som man direkt får skjuta iväg. Det tar år att bli av med och inte för att jag har någon ätstörning för jag äter sakerna ändå men det är jobbigt att äta onyttigt när man en gång blivit tjock pågrund av det. Det är fan det.
Allt oftare nu för tiden önskar jag att jag aldrig varit tjock och att jag aldrig då behövt gå igenom en såhär pass stor förändring. Alla människors blickar och frågor börjar bli jobbiga och jag visste att det skulle bli reaktioner men, det är MIN förändring. Det börjar bli uttjatat och jag orkar inte förklara och jag orkar inte alltid tänka på vad jag äter. Rädslan att bli tjock igen trots att jag vet att jag inte blir det finns den där bara för att jag har bantat och sånt sitter i.
"vad fin du blivit" hörde jag senast för några dagar sedan. "Tack" svarar jag med ett stort leende på läpparna. Det sjuka är att det är rätt hemskt att säga en sådan sak egentligen även om personen bara menar väl, att allting handlar om utseende och jag har gjort detta är utseendets skull. Att jag innan inte var såhär fin bara för jag var några kilo mer Anna. Jag är fortfarande samma Anna, samma gamla Anna med ett annat yttre men lika smart om inte smartare. När får man komplimanger för de man presterat egentligen rent psykiskt?
Samtidigt som jag förespråkar för att ändra sin livsstil om man är överviktig eller begränsas av sin tyngd ser jag dock många nackdelar med det. DET ÄR OCH KOMMER FÖRALLTID VARA JOBBIGT att möta folks blickar och kommentarer om förändringen, deras komplimanger man aldrig fått tidigare, rädslan att bli stor igen, inte känna igen sig själv i spegeln, längtan efter att gå ner mer trots mycket förlorad vikt, fixering, matstörning. Det krävs en hel del mod för att ta sig igenom en sådan förändring och jag var helt ensam.
Det jobbigaste var i början när jag berättat för familjen att jag skulle ta tag i detta en gång för alla och förändra mitt liv. Och då fortsatte mamma att köpa hem godis, kakor, saft, läsk och glass. Jag säger inte att familjen måste sluta helt med godsakerna och detoxa helt utan jag tycker bara att en för alla. Att de kunde hjälpt mig på vägen och framförallt föreslagit en sundare kost för att stödja mig, men icke. Det var istället jag som blev idiotförklarad för jag ställde frågan varför mamma handlade hem onyttigt när jag hade slutat med det….
Gå ner i vikt?! ...
Man måste ha mod för att våga förändra sig själv.
Det är rätt läskigt och ovant att ha mindre än strl 40 i kläder, det är fantastiskt att se sina höftben, revben och nyckelben. Jag har alltid drömt om en vacker hals och vackra nyckeben, samtidigt som jag drömt om det har jag inte gjort någonting åt det, då förblir ju denna dröm en dröm utan att ta verklig form.
Istället för att ha mål som ger en onödigt mycket press och ångest kan man ta sina mål, steg för steg. Om du vill gå ner 10 kg så skippa det tiotalet och använd istället entals formen för att minska risken för att känna en "omöjlighetskänsla" var gång man stegar på vågen och den har rört sig -0,2 på 1 vecka. Om du vill gå ner 10 så börja med 3 kg. När du klarat det målet kan du satsa lite högre, sätta hårdare deadline och givetvis högre krav, men endast i den takt som känns bäst för just dig.
Så många gånger jag varit ledsen för vågen stått still eller även fast den rört sig något hekto ner, mått jätte dåligt för att jag inte gick ner 2 kg i veckan för att någon annan inspirationskälla hade gjort det.
Tänk alltid: Om du känner att du vill gå ner i vikt, Behöver du gå ner i vikt? Alltså, begränsas du utav din kropp? Får du värk i knä, rygg och leder pga övervikt och tycker du det är i värsta fall äckligt att bära runt på? Vantrivs du i din kropp? Det är dags för dig isåfall att tänka väldigt sunt. Måltidsersättningar rekommenderar jag aldrig under en längre period, de är en väldigt bra start men om du bara byter ut de mot mat kommer kroppen förlora endast vätska vilket resulterar i att den går upp allt igen om inte mer i värsta fall.
Jag är SÅ trött på alla kommentarer, blickar och åsikter om hur jag går ner i vikt. Att detta har gått väldigt fort och jag känner mig nästan lite trängd att berätta exakt i punktform hur jag har gått tillväga och övertyga att jag varken stoppat fingrar i halsen eller uteslutit att äta.
Det jag anser dagens fetma grundas i är barn och även familjers okunskap kring hur man äter en bra middag som man står sig längre på och samtidigt ger en ökad energinivå och ett lägre blodsocker begär i kroppen, vi behöver fler kostrådgivare och föreläsningar till skolor och familjer för att minska barnfetma och farlig bukfetma vilket kan leda till diabetes.
Jag önskar att jag kunde sända er förändringssugna lite inspiration & motivation till en transformering. Men ni är tyvärr bara ert eget botemedel och om ni stöter på titt som tätt människor som säger till er att gå ner för annars kommer ni att dö så hjälper det inte någonting, du måste se det med egna ögon istället.
Det är bara att mejla mig om ni kanske har någon fråga eller vill peppsnacka? Jag hjälper gärna till.
[email protected]