LUCIA
Det finns otroligt många anledningar till att jag mår som jag gör. Men den största anledningen är min pappa. Jag känner inte att jag duger för honom, han har lämnat mig flera gånger, och sagt väldigt elaka saker och tänker mest på sig själv. Jag känner mig otroligt sviken av honom och känner fortfarande att i princip varje gång jag pratar med honom så sviker han mig, eller han visar inte att han vill träffa mig fastän vi bor ungefär 1km ifrån varandra. Jag har precis flyttat till en lägenhet i närheten av honom, men har inte träffat honom mer än fyra gånger sedan jag flyttade hem från London (i juli) och då var det en gång på middag, en gång när han lämnade en tv och lite verktyg, en gång när jag var på en av hans hockeymatcher, och en gång när han skulle skruva upp hyllor för mig. Och då ringer jag honom ofta och faktiskt ber om att vi ska ses, att de ska komma hem till mig eller att vi ska komma hem till dem. Men han pratar alltid bort det.
Jag har en privat blogg som du kan läsa. Jag vill egentligen inte att folk under arton läser, men samtidigt känner jag att i konversationen med dig så är du inte en sån person som inte förstår. Så jag ger dig lösenordet och det ändå.
Du behöver inte publicera den här kommentaren om den är för svart (: Lösen etc. finns i mailfältet.
